STRÖMSKÄRSVRAKET

Fartygslämning. Historik: Resande Man var ett ganska litet örlogsfartyg, hälften så långt som Vasa, och bestyckat med 22 kanoner. Fartyget var i november 1660 på väg till Polen med dyrbara gåvor till landets kung John Kasimir i syfte att uppnå ett fördrag mellan Sverige och Polen riktat mot Ryssland. Ombord fanns bla greve Shlippenbach, fartygschefen Hans Månsson och dennes mätress, som han erövrat av en dansk kapare och som han ämnade gifta sig med i Polen, då de nekats giftemål i Sverige. Den 22 november grundstötte fartyget vid de yttesta skären på väg genom Danziger Gatt, då det drivit ur kurs under det att man misslyckats med att sätta segel. En del av besättingen räddade sig i en skeppsbåt och kunde ta sig iland. Några få som klättrat upp i riggen räddades dagen efter förlisningen. Omkring 37 man omkom. Hans Albrecht von Treileben, som även bärgade de flesta av Vasas kanoner på 1600-talet, bärgade delar av Resande Mans last. Fyndlista: Under 1980-talet undersökte två sportdykargrupper, i samarbete med SSHM, platsen. Bärgat av ena sportdykargruppen i samarbete med SSHM 1983: 2 st fragment av stengods 2 st fragment av lergods 1 st fruktkärna 2 skal från hasselnötter tjärklumpar 4 st ben från djur jungfru stångjärn Bärgat av andra spotdykargruppen med tillstånd av SSHM: knä en benbit två järnbitar Status: Vraket är starkt nedbrutet och illa medfaret. Förslitningen är stor. Skrovet är sammanfogat med järnnaglar. Det råder stor "oordning" på vrakplatsen, vilket möjligen kan tydas så att ytlagret på vraket blivit omrört. Bara delar av det sönderslagna skrovet sticker upp ur botten. Delar av skrovet är förmodligen dolda av bottenleran. En mängd oidentifierade plankor samt ett flertal spant, både bottenstockar och upplängor, kan iakttagas. Gissningsvis utgör de spant från ett klinkbyggt fartyg. En sammanhängande skeppskonstruktion har påträffats sedan lera avlägsnats (status 1983). 90% av löst virke finns inte längre kvar och 3-4 stångjärnsstänger i ett knippe saknas (status 1984-05-14). Inga större förändringar mot tidigare gjorda iakttagelser kan observeras. Den koncentration av järn som med all sannolikhet består av stångjärn och som tidigare lokaliserats till en central del av vrakområdet kan dock ej återfinnas (status 1984-06-17). Bärgning: Flera dykargrupper har under 1970- och 1980-talet sökt efter Resande Man i vattnen mellan Gunnarsten och Torö. Under dessa undersökningar påträffades 1973-75 ett sönderfallet trävrak av bl.a. Anders Franzén och Bengt Grisell, vilka påbörjat de första efterforskningarna redan på 1950-talet, och som tillsammans med en grupp sportdykare avsökt stora vattenområden i de närbelägna skärgårdarna med hjälp av uv-kamera på släde. I början av 1980-talet tyckte man sig kunna antaga att det var Resande Man man funnit. Under 1980- och 1990-talet företogs flera undersökningar på platsen, både av sportdykargrupper och av SSHM. Flera föremål, både från vraket och föremål som kan härstamma från detsamma, bärgades. Vraket har trots undersökningar inte kunnat identifieras, men efter närmare studier konstaterade dykargrupperna att vraket inte kunde vara Resande Man, då det var byggt av furu och föreföll äldre. 1983 uppgav en annan sportdykargrupp att de lokaliserat samma vrak. 1983 rapporterades spår av slamsugning på platsen. Ärendet lades ned. 1984-05-14 inkom en anmälan om skadegörelse på vrakplatsen. Förändringarna torde ha inträffat mellan 1983-12-11 och 1984-05-05. Med anledning av detta utförde SSHM 1984-06-17 en besiktning av det aktuella området, varpå man kunde konstatera att en del fynd saknades. 1984 inkom en ansökan från en av sportdykargrupperna som deltog i undersökningarna kring vraket om tillstånd till bärgning av det ej 100 år gamla skeppet "Marina". Då "Marinas" läge överrensstämde med läget för vad som troddes vara "Resande Man" avslog museet ansökan, med hänvisning till den pågående utredningen om det sistnämnda vraket. Fyndlista: Bärgat av sportdykare 1967: 3 st kanonkulor Bärgat av sportdykare 1977: Tennkanna, halva bägaren nedsmält. Enligt uppgift från bärgarna skall ytterligare två tennkannor ha bärgats. Privat ägo. Bärgat av sportdykare 1991: Ett skospänne Under åren genomsöktes områdena norrut från denna plats, utmed Långsuddens östra strand söder om Södra Lökshäll, i syfte att lokalisera själva vrakplatsen. Vid inventeringarna användes metalldetektor och sidescan sonar. Tegelstenar, en mindre järnkanon samt mängder av skeppstimmer i botten talar för att ett eller möjligen flera fartyg förlist i området, men rådbråkats svårt p.g.a. det utsatta läget och spridits över ett större område. Den sportdykargrupp som hållit i undersökningarna håller det för troligt att skeppstimren i området utgör resterna av Resande Man. Själva förlisningsplatsen skulle enligt samma uppgiftslämnare kunna vara grundområdet NO Strömskär. Status: På botten finns spridda skeppstimmer, tegelstenar samt rester av smidesjärn. Södra delen av Långsudd: På botten finns rester av tenn samt många smidesjärnsrester. Inga sammanhängande vrakrester syns, men ett 20-tal eroderade skeppstimmer ligger utspridda i området. En däcksplanka mäter 50x350x4100 mm. I området påträffades också ett spänne till en sko. Östra delen av Långsudd: Flera tegelstenar, en 1,2 m lång, rostig järnkanon, en del av en svängd stäv med spunning, småbitar av smidesjärn samt skeppsvirke påträffades (status 1991-1992). 2012 påträffades en fartygslämning strax nordost om Öja som med stor säkerhet är resterna av Resande Man. Den lämning som har beskrivits i texten ovan är därför ännu oidentifierad.