L2012:391

Statens maritima museer (SMM) har den 29 au­gusti 2017 utfört en marinarkeologisk utredning utanför Henriksdals reningsverk i Nacka kom­mun. Utredningen omfattade besiktning av två sonarindikationer, GO 287 och GO 288, inom ett ca 80x160 m stort område. Syftet med den arkeologiska utredningen var att fastställa om de tidigare kända sonarindikationerna GO 287 och GO 288 utgör fornlämningar. Inom ramen för utredningen utfördes även en side scan sonarkartering med huvudsyfte att loka­lisera eventuella objekt som dykarna kunde ris­kera att fastna i. Vid sonarkarteringen framkom två nya dittills okända indikationer som bedömdes som möjliga fartygslämningar. Ingen av lämningarna har uppmärksammats i samband med tidigare sonar­kartering. De nya indikationerna visade sig vara dels en trolig pråm (lämning 1) som ligger på sidan i slänten ned mot djupare vatten, dels en mindre fartygslämning (lämning 2). Lämning 1 bedöms inte utgöra fornläm­ning medan lämning 2 bedöms vara en fornlämning. De två sonarindikationerna, GO 287 och GO 288, som var kända sedan tidigare, visade sig vara en upp- och nervänd bil/lastbil respektive dump­massor av sten m.m. Dessa utgör således inte någ­ra fornlämningar. Fartygslämning Följer man skrovet på fartygslämning 1 förut påträffas ytterligare en fartygslämning, liggande i näs­tan 90 graders vinkel mot det första. Lämning 2 är delvis överlagrad av sand och delvis täckt av fartygslämning 1. Det som syns av lämning 2 är ena skrovsidan, vilket av en bladlask att döma är båtens styrbords­sida. Bordläggningen är av furu och uppmättes på ett ställe till 350 mm bredd och 30 mm tjocklek. Spanten är av furu och uppmättes till 170 mm bredd och 140 mm höjd. Spanten har varit förbundna till bordläggning­en med trädymlingar. Förstäven, som ligger högst upp i slänten på 7 m djup, är av ek. Akter­stäven kunde inte lokaliseras utan fartygslämningen försvin­ner ner i sanden på ca 15 m djup. På en planka, tolkad som en lagningslapp, återfanns ett avtryck efter en spikskalle. Järnet var bortrostat, men skallen har varit ca 10 mm i fyrkant med en stjälk med ett fyrsidigt tvärsnitt om ca 4 mm sida. Spår efter spikar/nitar som bundit samman bordplankorna kunde skönjas på utsidan. På ett ställe kunde det fastställas att spiken har varit omböjd på insidan. Spår efter beck el­ler liknande tätningsmedel kunde ses i anslutning till bordens kanter. På fartygslämning 2, som bedömdes vara en forn­lämning, togs fyra dendrokronologiska prover från förstäv, spant och bordläggning. Resul­tatet av dessa prover visar samtliga på sent 1700- tal. Ett prov innefattade alla splintvedens årsringar och gick således att datera mer exakt. Fällnings­året angavs till vintern 1789/90.