L1960:6480

Bärgning: Vid muddringsarbeten i hamnen på Kärringön påträffades 1936 delar av en större båt. Båtdelarna låg i lera, som var täckt av ett lager sand och ett lager gyttja. Olof Hasslöf tillkallades för dokumentation av vrakdelarna. 1936 analyserades ett prov av drev från kölens spunning. Drevet utgjordes huvudsakligen av tagel, förmodligen kosvanstagel, vilket impregnerats med fett och trätjära. Övrigt: Vid muddringsarbetena påträffades även resterna av en hamnanläggning (SMA 932:012). Käringön finns utmärkt som hamn på ett holländskt sjökort från 1500-talet. Status: Virket är anfrätt och skamfilat. Stävkriet (stäven) är ca 3 m långt. Det har genom en långlask varit förenat med kölen. Stäven, som är rak, har fyra trubbvinkliga, trappstegsformigt stigande urtag för bordhalsarna. Dessa synes ha varit 30 - 35 cm breda, och det förefaller som om endast varannat bord nått fram till stäven. I stävens urtagningar liksom i spunningarna på kölen finns fyrkantiga hål fyllda med järnrost, vilket tyder på att borden varit fästade till stäv och köl med järnnaglar. Av urtagningarna för bordhalsarna att döma har borden varit buktade så att båten kan förmodas ha haft fylliga bogar. I höjd med tredje bordgången är ett hål borrat rakt genom stäven. Stäven är avbruten i sin övre ända. Kölen består av ett ursprungligen fyrkantigt költrä på 20x22 cm med spunning. Den bevarade biten är 716 cm lång, något över 8 m med stävkriet tillfogat. Köl och stävkri har varit fogade till varandra med en långlask, vars undre ända synes ha varit skyddad av en infälld, drygt meterlång, bräda. Lasken har hållits samman av fyra dymlingar, av vilka två är borta. Kölbiten är i sin aktersta ända tvärt avbruten på ett ställe, där en fyrkantig urtagning på 7x12x12 cm starkt försvagat den. I denna urtagning sitter en tränagel, och spår syns av en annan. Framändan av kölen har sin ursprungliga form relativt väl bevarad, medan akterändan är starkt sliten. Timmerstockens läge talar för att båten sjunkit med aktern upp mot bergsslänten. Borden är starkt söndrade av mudderverket, men på en av de större bitarna syns spår av ett sågblad, förmodligen en mekanisk såg. En del bordbitar har spår som talar för att fyrkantiga nitbrickor av järn använts (status 1936). Datering: Det faktum att virket är sågat och att en kajanläggning från 1740-talet (SMA 932:012) låg ovanpå fyndet gjorde att man vid upptäckten ville datera fyndet till tiden mellan 1400 och 1740. 1980 togs prover för datering av fyra bordplankor. P.g.a. av ett missförstånd tillskrevs emellertid borden Äskekärrsskeppet, och då borden hade en korrelationsförhöjning i vikingatid, blev dateringen 1000-tal. Senare menade man att dateringen, trots att passningen inte var orimlig, var tvivelaktig med tanke på att ett av borden föreföll ha sågats med mekaniskt verkande såg. 1987 togs två borrprov ur kölstock och kri. För kompletterande anlys och kontroll av de tidigare resultaten togs även prov ur två bordfragment. Årtalen för de yttersta mätta årsringarna spänner mellan 1622 - 1684. Savved saknas emellertid på samtliga prover, och med tanke på avverkade årsringar bör fyndet kunna dateras till sent 1600-tal - tidigt 1700-tal. Fyndlista: Bärgat vid muddringsarbeten 1936: fragment av bord stäv stävkri köl Fynden förvaras på Göteborgs arkeologiska museum.