ELEFANTEN

Händelseförlopp: Efter striden vid Ölands norra udde, den 15 augusti 1564, sökte sig amiralen Klas Kristersson Horn som förde befäl på Elefanten, söderut i Kalmarsund. Det blåste hård kuling, troligen från nordost. Lotsen höll för nära Ölandslandet, vilket ledde till att man i full fart smällde på ett 13-fotsgrund utanför Köpingsviken. Grundstötningen var så kraftig att stormasten gick överbord. Efter att ha lättat fartyget från tunga föremål fick man det flott och kunde göra en provisorisk reparation av läckan. Man styrde härefter mot Björkenäs. Grundet kallas idag för "Elefantgrund" eller "Elefanten". När man kommit in på redden vid Björkenäs och nalkades varvet, började man ta bort de provisoriska tätningarna av fartyget. Anledningen härtill är okänd men följderna desto mer omtalade. En samtida historieskrivare säger att vattnet rusade in, blev dem övermäktigt och "förfyllde" skeppet. Att döma av vrakets läge var man inte mer än 150 meter från land. Bärgning: Ett stort antal timmer bärgades från vraket åren 1933-39 med anledning av den första undervattensarkeologiska undersökningen i Sverige. Arbetena leddes av Marinintendent Carl Ekman. Vid undersökningarna togs, förutom ett större antal lösa skeppsdelar, ett parti av fartygets akter, gångspelet och andra lösa timmer. En del av det bärgade akterskeppet finns idag utställt på Sjöhistoriska museet. Historik: Elefanten, som även omnämns som "Stora Kraveln", byggdes vid Stockholms skeppsvarv åren 1554-58. Skeppsbyggmästare på varvet var vid denna tid Jakob Henriksson, även kallad "Finske Jakob". Gustav Vasa gav själv skeppet dess namn genom befallningen att på fartyget skulle målas en elefant, "den störste målaren kunde". Elefanten gick ut för sin första expedition 1560 till Älvsborg. Syftemålet med denna resa var att därifrån gå vidare till England där Erik XIV ämnade fria till drottning Elisabeth. Men på grund av Gustav Vasas död, en olycklig grundstötning på väg till Älvsborg samt att det nordiska sjuårskriget stod för dörren, fick den i all hast nyblivna kungen lägga sina amorösa planer på is. Erik begav sig till Stockholm och lämnade Elefanten kvar vid Älvsborg. 1562 seglade dock Älvsborgseskadern med Elefanten in i Östersjön för att deltaga i kriget. Hon kom att deltaga i striderna vid Bornholm 1563, i farvattnen mellan Öland och Landsort samma år och vid Ölands norra udde den 30 och 31 maj samt den 14 och 15 augusti 1564. Fyndlista: Följande föremål från Elefanten finns i SSHM:s samlingar (föremålen anges med resp Acc nr): Dotkopp (ö 4399) Blockskiva (ö 4400) Propp (ö 4401) Knivskaft (ö 4402) Träbit (ö 4403) Träflisor (ö 4404) List (ö 4405) List (ö 4406) Lock (ö 4407) Stavbitar (ö 4408) Lock (ö 4409) Lock (ö 4410) Svickor (ö 4411) Pip/propp (ö 4412) Proppar (ö 4413) Sprintar (ö 4414) Träbit (ö 4415) Rodermalja (ö 4416) Blyplåt (ö 4417) Blyplåt (ö 4418) Järnsmide (ö 4419) Rundkula (ö 4420) Rundkula (ö 4421) Blykula (ö 4422) Gjutgods (ö 4423) Stekpanna (ö 4424) Krukrester (ö 4425) Lerkärl (ö 4426) Lergods (ö 4427) Lergods (ö 4428) Lergods (ö 4429) Tegelstensbit (ö 4430) Läder (ö 4431) Textil, tyg (ö 4432) Nöthårsdrev (ö 4433) Tågvirke (ö 4434) Bivax (ö 4435) Beck (ö 4436) Kohorn (ö 4437) Handske (ö 4439) Vante (ö 4440) Kardeler (ö 4441) Blyplåt (ö 4442) Rundkula (ö 4443) Slagga (ö 4444) Blytacka (ö 4445) Vaktglas (ö 4446) Spik (ö 4467) Vikt (ö 4468) Ring (ö 4469) Rundkula (ö 4470) Beck (ö 4472) Tågvirke (ö 9320) Tränaglar (ö 9677, 1-7) Järnnagel (ö 9678) Det finns dessutom en stor mängd timmer från vraket i SSHM:s magasin. Bärgningar: Till en början, innan fartyget borrat sig ned i sjöbottnen, låg hon inte djupare än att, om man kunnat täta hålskeppet, torde kunnat pumpa henne läns. Det är troligt att man gjorde sådana försök då det redan under denna tid fanns personer som, med en lädersäck, kunde arbeta under vatten. Hursomhelst så skulle de i sådana fall ha misslyckats Arbetet med bärgningen av Elefanten anförtroddes omsider den framstående slottsarkitekten Jacob Richter, som vid denna tid arbetade med Kalmar slotts utbyggnad och förskönande och som förmodligen var den ende tekniskt skolade person, som fanns att tillgå Man bogserade ut fem uttjänta fartyg som skulle fungera som fundament för stenkistor och sänkte dem kring vraket. Med hjälp av dessa som fundament ämnade man spela upp fartyget. Denna föresats misslyckades emellertid och som avslutning på bärgningsarbetena tippade man några extra ton sten över fartyget, så att det inte skulla falla i danskarnas händer vid en eventuell invasion. Status: Det som mötte dykarna vid 1930-talets undersökningar var en stor mängd sten. Dessa stenmassor härrör från de stenkistor som byggdes upp inför den planerade bärgningen av Elefanten. Stenkistorna byggdes eventuellt på fem uttjänta fartyg vilka sänkts för ändamålet (Förekomsten av dessa fem sänkta fartyg är inte helt klarlagd. De förekommer i skriftliga dokument från tiden men Ekman påstår att man inte observerat dem på platsen. I utställningen om Elefanten figurerar emellertid fyra fartyg på rekonstruktionerna av stenkistorna). Av Elefantens skrov återstår de nedre delarna som sträcker sig i Ö-V-riktning med fören i väster. Vraket har en slagsida åt babord vilket innebär att bordläggningen på denna sida är bevarad i större utsträckning än styrbordssidan. Aktern avsågades vid de marinarkeologiska undersökningarna på 1930-talet och samtidigt frilade man även den aktre delen av skovet från sten. Vraket är således, fortfarande, till största delen orört. Av förstäven återstår den nedersta delen, vilken sticker upp en bit över botten. Invändigt finns ett antal tvärbalkar bevarade. Dessa är placerade i tre lager varav det översta har burit upp ett däck. Av detta översta lager tvärbalkar återstår några få. En viss nedbrytning av vraket har kunnat konstateras under 1900-talet, som följd av att vrakets akter kapades av och att en stor mängd sten avlägsnades. Trävirket har på det viset blivit exponerat för vattnets eroderande effekter. Vrakets längd och bredd har mätts både av Carl Ekman på 1930-talet och av Lars Einarsson 1999. Den förstnämnde hävdar att hon är 44,1 meter lång och 11,4 meter bred, medan den senare hävdar att hon är 38,3 meter lång.