L1934:4235

Fartygslämning cirka 9 x 6 meter. ROV-dokumentationen kunde fastställa att det är en mycket nedbruten klinkbyggd fartygslämning av trä. Det som gav utslag på Side scan sonarbilden var högen av kalksten, vilket har varit fartygets last och/eller ballast. Ett fåtal skeppsdetaljer gick att identifiera: en stäv i nordöst, spant, bordläggning och en större samling laggkärl (tunnor) , ett par laggkärl liksom en möjlig tvärskeppsbalk eller stäv. Måtten på kalkstenshögen mäter cirka 9 × 6 meter och höjden är cirka 0,6 meter. Stäven i nordost har rester av åtminstone delar av samborden (den första bordgången) kvar på vardera sida, men allt är mycket fragmenterat och svårt att tolka. Det går inte att avgöra om det är för- eller akterstäv. De spant som är synliga sitter på ett avstånd av 0,5-1 meter ifrån varandra, men troligt är att det ursprungliga spantavståndet är 0,5 meter då flera spant troligen saknas. De synliga delarna av spanten sticker upp som mest cirka 0,5 meter. En synlig bordläggningsplanka i nordost är cirka 30 centimeter bred och där ser det ut att finnas rester innergarnering, men det är osäkert. De spant och bordläggningsplankor som syns ovanför stenhögen visar på ett klinkbyggt fartyg, men om det är klinkbyggt eller kravellbyggt under lasten går inte att avgöra. På vraket finns flera laggkärl, som är cirka 0,5-0,6 meter långa och med en diameter på omkring 0,3 meter. Laggkärlen som finns på vraket ger intryck att vara rostiga. Det kan därför antas att de är lastade med järn som korroderat ihop och laggstavarna på kärlen har delvis försvunnit. Den form av järn som exporterades under medeltiden kallas för Osmundjärn. Den gotländska kalken har en ren och vit färg som använts för sin vithet. Med tanke på att kalkstenen är relativt vit och fartygslämningens läge söder om Gotland är det möjligt att det är Gotländsk kalksten. Äldsta belägget för export av bränd kalk från Gotland är från 1460. Kanske har stenen haft dubbla funktioner, dels som ballast men också som last att avyttra i kommande hamnar. Inga detaljer eller föremål ger en exakt datering, men med tanke på fartygslämningens nedbrutna tillstånd och last torde det röra sig om ett mycket gammalt fartyg, äldre än 100 år. Hypotesen är att det är ett medeltida vrak med last av kalksten och järn i tunnor. Fartygslämningen bedöms därför motsvara fast fornlämning.