ERNST

Fartygslämning, fullriggaren ERNST , 1920-04-29. Minsprängd. Status: Vraket står på rätt köl utan master med skrovet intakt. I aktern finns en överbyggnad bevarad (status 1991). Bärgningar: Den danska dykgrupp som 1993 hittat vraket har plockat upp en rad föremål bland annat en en kompass, porslin, fyra jungfrur, 2 ventiler, 2 lanternor mm. Övrigt: Vraket av ERNST påträffades vid den tyska minsvepningen av Hertas Flak i slutet av maj 1920 på lat. N 57,45. 5', long. O 11,5' och på 45 m djup. En av masterna var synlig ovan vattenytan, de två andra hade bräckts. I minfältet vid och omkring Hertas Flak påträffades, av den tyska minsveparflottiljen, inalles nio vrak. Händelseförlopp: Före avresan från Santos den 15/1 1920 hade kapten Mattsson telegrafiskt varnats för minrisken i Kattegatt, speciellt vid Herthas Flak, och uppmanats att ta lots vid Skagen. Resan över Atlanten och Nordsjön förlöpte lyckligt och den 24 april passerades Ernst av Lloydångaren Masilia då skeppet tog lots vid Skagen. Här avtalade befälhavaren också om bogsering till Århus med bogseraren Neva. I Danmark pågick dock sjömansstrejk varför eldarna på Neva gått iland och vägrade att återvända ombord. Mot kvällen ökade vinden till västlig storm. Det troliga är att Ernst, som under dagen iakttogs kryssa för små segel mellan Skagen och Herthas Flak, satt O-lig kurs mot Måseskär för att ej driva in i minfältet. Det gick därvid klart för detta men råkade under natten eller följande dag in i de då okända längdspärrningarna norr därom. Den 26:e började vrakspillror driva iland på svenska kusten vid Käringön och Hermanö. Bland annat hittade man två livbälten, 5 båtskrån, träkapellen till en livbåt, en del bottenstockar, dörren till medicinskåpet, en stötta till akterska båtgaljen om styrbord, skylighten till skansen m.m. Dessutom påträffades en del däcksplankor, vilka bar tydliga spår av att fartyget minsprängts. Allt identifierades av Ernsts förre befälhavare såsom tillhörigt nämnda fartyg. Den 28:e hittade en fiskare på Hermanö, som gått ut att leta vrakgods i en vik på öns nordvästra udde, ett lik, som han drog upp på land. Det var alldeles naket och hade sargats av de skarpa strandklipporna. Straxt intill hittade han en trasig ylletröja och ett livbälte. Ett stycke längre söderut låg en sönderslagen och vattenfylld livbåt i vilken det låg två lik. Med hjälp från Gullholmen bärgades båten, som dock i den rådande sjön kantrade, så att liken sjönk. På båtens namnplåtar stod det målat ERNST, Stockholm. En mast var fastsurrad vid tofterna, alltså torde seglen inte ha använts, utan båten troligtvis fått driva eller rotts mot land. Fånglinan hade kapats alldeles intill stäven, antagligen med en yxa i största hast.