Att tänka på
Blåstång
Fucus vesiculosus
Östersjöns skog. Nästan allt smått du ser under ett dyk här har växt upp inne i den — den är barnkammare, skafferi och gömställe i ett.
Så känner du igen den
Olivbrun, läderaktig och gaffelgrenad, med en tydlig mittnerv längs varje flik. Blåsorna sitter parvis på ömse sidor om nerven.
Mer om arten
Blåsorna är flytkroppar. De håller plantan upprätt mot ljuset i stället för att låta den ligga platt på botten, och det är därför tången bildar ett rum att simma in i i stället för en matta.
Djupgränsen är ett siktmått du kan läsa av på plats. Blåstången slutar där ljuset inte längre räcker, så ett bälte som slutar på tre meter berättar om ett grumligare vatten än ett som går till sex.
Den är fastvuxen med en fästskiva, inte rotad. Lossnar skivan följer hela plantan med — därför tar man aldrig tag i tången för att stanna upp.
Att tänka på
Håll dig ifrån och fena inte i den. Ett rivet bestånd växer tillbaka långsamt.
Var i vattnet
På sten och hårdbotten
- Storlek
- 20–80 cm
- Var
- På sten och häll från strandkanten ner till där ljuset tar slut, ofta i ett tydligt bälte
- När
- Året runt. Frodigast försommar till sensommar
Artbestämning på allvar
Det här räcker för att veta vad du tittade på. Ska du artbestämma på riktigt — särskilt smörbultar och simpor, som är lätta att blanda ihop — ta med en riktig bestämningsnyckel.
