Abborre
Perca fluviatilis
Den fisk du oftast möter blicken på. Abborren är nyfiken och följer gärna efter en dykare en bit innan den tröttnar.
Så känner du igen den
Höga mörka tvärband över grönbrun rygg och orangeröda bukfenor. Den taggiga ryggfenan fälls upp när den blir nyfiken.
Mer om arten
Små abborrar går i stim, stora går ensamma. Ser du en riktigt grov abborre står den oftast för sig själv i skuggan av något — ett vrakparti, en sten, en bryggstolpe.
På våren lägger honan rommen i långa, genomskinliga band som hon virar över grenar och vegetation på grunt vatten. De ser ut som spetsremsor och är lätta att få syn på i april och maj. Låt dem vara.
Både ryggfenans främre del och gällockets bakkant är vassa. Det spelar ingen roll under vattnet, men är värt att veta om du någon gång ska hantera en.
Var i vattnet
På sten och hårdbotten
- Storlek
- 15–35 cm
- Var
- Vid vrak, stenar och bryggor — överallt där det finns skrymslen att stå still i
- När
- Hela året, mest aktiv i varmt vatten
Artbestämning på allvar
Det här räcker för att veta vad du tittade på. Ska du artbestämma på riktigt — särskilt smörbultar och simpor, som är lätta att blanda ihop — ta med en riktig bestämningsnyckel.
